För att, bliga, är det ens ett godkänt svenskt ord? Är nog bara min mormor från landet och Fröding som jobbar med det order.
Ur SAOL:
BLIG bli⁴g, n.; best. -et.
[BLIG 0]
(tillfällig bildning) vbalsbst. till BLIGA, särsk. till BLIGA 1 b. Akten er för jäntor och deras falska blig, / det är en falsker jäntas blig, / som hafver krossat mig; / med blig har hon betagit mig, / med blig har hon bedragit mig. FRÖDING N. dikt. 41 (1894). – jfr JÄNT-BLIG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar